Ny tid

Hej på er!

Nu är det sådär jätte längesen man skrev av sig här igen, tänker heller inte lova att jag kommer bli nå bättre på det :) Mina dagar är fylld av det jag älskar mest, ingenting annat är så viktigt som just det! Min familj.. Mitt allt..

När man sitter och tänker på allt i det stora hela är det ju rätt så roligt ändå, vilket förändring! Till det bättre, såklart.. Men ändå kanske en rätt oväntad förändring för lilla mig ( eller vad säger ni ) iaf, det jag kan säga är att jag ångrar inte ALLS det, tvärtom... Kan bli lite pinsamt när jag tänker på hur man faktiskt levde förr, varje helg var det fest.. Fest, fest, fest... Egentligen inte för att det var speciellt kul, utan enbart för att det var en form av vana.. Det var många söndagar man låg i soffan med ångest och trånade efter ett annat liv..

Sen så sa det pang, när jag minst anade det och sen dess har jag varit såld och kommer att förbli.. Går inte på nå vis komma i närheten av att kunna förklara med ord vad jag älskar denna man, min man! Han har lärt mig så otroligt mycket och det finns ingen människa som har ett så stort och varmt hjärta som min älskling har.  Jag har blivit varm, jag kan och framför allt vågar visa känslor på ett sett jag aldrig gjort tidigare. Det har jag honom att tacka för.  Sen mina bonus döttrar, ja vad ska man säga.. Pustar ut och hämtar andan när jag tänker på dem, vackra små liv.. Är så glad att jag får vara en del av allt, få se det här och få känna det jag känner.

Jag själv har växt upp mestadels utan min biologiska far, han har alltid funnits men vi har inte haft nån vidare kontakt under min barndom och tonår, men de gånger jag försökte så slutade det tyvärr med att det som kanske satte stopp för vår relation var pappas " tjejer " på ett eller annat vis.. Hursomhelst så är jag glad för den erfarenheten idag då jag ser, verkligen hur viktigt det är att visa mina bonusdöttrar att dom ALDRIG kommer störa, tvärtom.. Ser inget hinder i att jag skulle älska dem som om de vore mina egna.. För så är jag uppväxt, min " platspappa " som varit ilag med min mor i snart 15 år, har aldrig sett skillnad på oss, det har aldrig hänt.. Han älskar mig som sin egen och önskar kanske många gånger att så skulle vara fallet.

Ja, det är mycket kärlek nu =) men i det stora hela är det väl det allt går ut på tror jag! Jag har då aldrig känt ens i närheten av de jag känner idag och jag skulle nog aldrig bli människa om det försvann.




Förövrigt händer de lite på alla fronter just nu... Yrkesmässigt, privat, m.m. Så det är väl helt enkelt dax att ta nya tag =) och välkomna en Ny tid 


Kram på er! 

Jag älskar er!